My desire

Tre stora små ord

Kategori: Krönikor

Jag älskar dig. Jag hade aldrig sagt det till någon innan jag träffade min sambo, inte på det sättet, till någon jag var kär i.

Och när någon sa det till mig blev jag obekväm, och undvikande. Ja, jag har nog till och med svarat "Tack" ibland bara för att säga något.

Men jag kan inte ljuga, jag har så extremt svårt för det. Och ännu svårare för att börja älska någon.

Jag förväntade mig aldrig att jag skulle säga det någon gång heller, jag trodde att jag aldrig skulle känna så för någon.

Men det var annorlunda med min sambo. Redan när vi var vänner älskade jag honom, som vän.

Och vi kunde säga det till varandra. Det var så självklart bara, så även om vi inte sa "älskar dig" i slutet av varje samtal så kunde vi säga att vi gjorde det. "Du är min bästa vän och jag älskar dig, men nu är du dum i huvudet!" Ja, ungefär så.

Vi hade ett internskämt, och brukade säga varandras namn och "säg att du älskar mig" med finsk brytning. Svaret var egentligen negativt, men när jag sa det så svarade han alltid "jag älskar dig".

En gång låg vi och kramades i soffan hemma hos honom, ett par veckor innan vi blev tillsammans. "Säg att du älskar mig" sa jag med den finska brytningen, som så många gånger förr.

Då såg han mig djupt i ögonen, och blev plötsligt allvarlig. Sen svarade han "Det vet du att jag gör".

Så när vi blev tillsammans var de tre "små" orden ingen stor grej; vi sa det till varandra från första dagen, och har gjort det varje dag sedan dess.

Han var alltid först med att säga det, både när vi var vänner och när vi blev tillsammans. Men när han sa det svarade jag "jag älskar dig med", varje gång.

Kommentera inlägget här: