My desire

Att förlåta eller inte förlåta

Kategori: Krönikor

Jag tänkte att vi ska diskutera ett ämne som egentligen är allt för svårt för att diskutera.

Nämligen otrohet.

Eftersom jag inte har allt för mycket erfarenhet av det så är det ännu svårare att säga något.

Ändå kan jag med all säkerhet säga att jag aldrig skulle förlåta det. Aldrig.

Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att jag aldrig skulle komma över det, åtminstone inte så länge jag skulle tvingas se den personen som gjorde det emot mig.

Och jag vet att jag aldrig skulle kunna lita på honom igen, någonsin. Och vad är ett förhållande utan tillit?

För mig är det enkelt: Det finns två typer av människor. De som är egoistiska nog att vara otrogna, och de som inte är det.

Nej, det finns aldrig en ursäkt. Oavsett om ens partner är tråkig, dålig i sängen eller elak så spelar det ingen roll - man gör slut först.

Och nej, man är uppenbarligen inte kär om man är otrogen. Inte i sin partner i alla fall. För om man kan ligga med någon annan, om man kan ljuga för den man "älskar" och om man kan såra någon så ordentligt - då är man inte kär.

Jag har aldrig varit otrogen, och jag har aldrig blivit bedragen. Däremot har jag varit den som någon varit otrogen med, flera gånger.

Ibland har jag vetat om det, ibland inte. Ibland har jag vetat att det finns en, men inte att det finns en hel familj som väntar på honom.

Ändå har jag aldrig känt någon skuld, alls. Det kanske låter kallt, men jag gör inte det.

För det hade ändå hänt, med eller utan min hjälp. Det handlar inte om mig, det handlar inte om hans flickvän eller fru; det handlar om honom.

Det handlar om att han är ett svin.

Jag kan inte säga om man ska förlåta det eller inte, för det beslutet kan man bara själv ta.

Men kan man se på någon efter det, kan man leva med vetskapen om att det kan hända igen och kan man acceptera att man älskar någon betydligt mer än vad han/hon älskar en tillbaka.

Ja, då kan man förlåta. Eller så kan man vara lika svinig själv och knulla någon annan så att han/hon åtminstone får veta hur det känns.

Öga för öga, tand för tand.

Kommentera inlägget här: