My desire

Den rätta

Kategori: Krönikor

"Han ÄR den rätta. Jag bara vet det!"

Jag vet inte hur många gånger hon har sagt det. Min älskade bästa vän, som dessvärre inte haft någon större tur i sökandet efter den rätta.

Hur kan det kännas så rätt, när det är så fel? Det undrade jag varje gång.

Själv har jag aldrig blivit lurad av mina känslor, eller av en människa som visat sig vara någon annan än den utgett sig för att vara.

Kanske har jag bara haft tur. Eller också så handlar det om hur mycket man tror; vill tro.

Jag var inte troende. Inte när det gällde kärlek, eller något annat heller för den delen.

Ärligt talat så ville jag aldrig träffa någon. Jag drömde inte om att gifta mig. Jag trodde inte på "den rätta". Och jag ville inte bli kär.

Nej, tvärtom var jag nog livrädd för att bli det. Jag såg det som en drog, ett gift eller en sjukdom - någonting dåligt och farligt.

För om man älskar någon kan man bli sårad. Den risken ville jag inte ta, det var inte värt det.

Men, som tur är, så kan man inte styra över sådant. Jag försökte stå emot, men jag föll.

I dag är jag förlovad sedan 3 år (i övermorgon) och har världens finaste son.

Jag är lika kär som första dagen, om inte mer, och lyckligare än jag någonsin varit.

Vad som än händer så kommer jag aldrig förneka att det här är min stora kärlek, jag vet verkligen att jag aldrig kommer känna såhär för någon annan. Och det är jag glad över.

Så varför känner vissa exakt samma sak, för att några månader, eller kanske till och med år, senare inse att det inte alls stämde?

Jag vet inte varför. Men jag vet att jag alltid har trott på min vän när hon sagt det.

För om hon känner så, då är det väl så. Åtminstone just då.

Och jag vet att en dag när hon återigen säger "Han är den rätta, jag vet det" så kommer han vara det.

Kommentera inlägget här: